Burn Heart Burn

På fredag blir det sommarlov. Sen är det 17 dagar kvar till Eurockéennes. Jag kom fram till att den här festivalen antagligen är jävligt snobbig. Ni vet. Bortskämda franska, belgiska och schweiziska ungdomar som aldrig har varit på en festival i hela sitt liv, bor på hotell och bryr sig om att lukta gott. Fast egentligen drömmer man ju om en sådan festival. Då man kan fokusera endast på musiken... Jag som bara har varit på Hultsfred tre gånger, där allting bara blev en nedåtgående spiral. Förra året var jag på två hela konserter. Va? Två? Det är stört. Betala nästan 2000 kronor för två jävla konserter. Babyshambles (seriöst tove, skärp dig!) och The Strokes.

Visserligen såg jag andra konserter, några låtar hit och dit. Amadou och Mariam till exempel, vilken var den första konserten av alla, så det var inte så konstigt att jag missade. Kaisers Orchestra var jag så otroligt full på att jag bara kommer ihåg massa färger. Kanske såg jag hela, men det är inget jag var medveten om. Pharrell Williams var det ingen som ville se med mig förrens i sista minut, så jag hann se de sista tio minutrarna. Och sen vet jag inte hur det var. Inget som satte några större bränder i mitt hjärta.

Hultsfred 2004 däremot... Det var så det skulle vara. Moz kom. Pixies kom. Coxon kom. Air kom. Ash kom. Bright Eyes kom. Så många fantastiska akter att man inte ens kommer ihåg alla. Den här gången för att mitt hjärta helt enkelt brann upp, inte som förra året när det svalnade. Nu vette fan vad Rockparty ställt till med, men deras bandsläpp i år har inte imponerat en enda gång. Metal, metal, hiphop, metal, skejtpop.. metal. Nämnde jag metal. OZZYYYYY!!!!!

Justice är dock ett kap. Och Taxi, Taxi!, givetvis. Fast vad spelar det för roll för mig. Justice ska jag se ändå, och Taxi, Taxi! behöver jag inte se på just Hultsfred. Och mitt hjärta kommer antagligen att få tredje gradens brännskador.

Andra bloggar om: Eurockéennes de Belfort, Festival, Hjärta, Hultsfred, Musik