DatA

DatA's music is like the guys who never got invited to the cool parties, and when they finally threw their own, it felt as if the world exploded.

Like all the french DJ:s they will have to get through that phase of comparison with Daft Punk and Justice, but they will probably not stay in that category for long. In opposite of their biggest rivals/co-workers, DatA has a more defined dance, sweat and drink sound going on.

I don't think they will succeed in growing as large as other french electronic band has. But on the electro scene and within the clubbing culture they are already huge. The darker side of the frenchies seem to finally win.

DatA - Paste Back

You Spin Me Round

You spin me round - Dead or Alive (1984)

You spin me round - Dead or Alive (Like A Record remix 1996)




You spin me round - Dead or Alive (Murder remix)

Join

The 80's had a lot to offer, though the best really wasn't Wham! etc. A lot of the old Body-music actually works just as good as todays electro and (pounding) techno music.

Here's some good ol' classics.



Front 242 - Headhunter

Nitzer Ebb - Murderous

Put Your Hands Up For Detroit

I know it's old shit, but still good. Plus women in teeny weeny g-strings.

I Lost Control Again

En stor man är död. Upphovsmannen till skivbolaget Factory Records, Joy Divsion, Happy Mondays och den legendariska nattklubben Hacienda i Manchester. Hans namn är Tony Wilson, och utan honom hade vi troligen inte varit där vi är inom dagens "indie". Vi hade aldrig fått vara med om Madchestern, the British Invasion, rödvinsläppar, rave-kultur och kantiga glasögonbågar. Okej, jag överdriver väl, för självklart hänger ju inte allt på endast en person, men ändå, en hel del.
Det känns ju lagom kul att vara 3 dagar sen med en sån här nyhet, men det kan försvaras med att jag planerat inför systers födelsedag och somnade klockan nio igår kväll.

Det finns inte så mycket mer att säga. Tony Wilson, en sån drivande och kreativ person som du var kommer att bli saknad.

Vila i frid.

I Drank Too Much Last Night

Min ofrivilliga ledighet från jobbet kommer resultera i diverse blogginlägg de framtida dagarna. Utanför är det regn och åska. Nej vänta, jag ser en solglimt vid globen.

Igår spelade Nine Inch Nails. Jag var inte där. Anledningen är för att jag inte tycker om Nine Inch Nails särskilt mycket. Dessutom har jag redan sett dem framträdaen gång, från första raden. Det var sommaren 2005, och jag stod endast längst fram för att få se Snoop Dogg som spelade strax efter. Man blev lagom bra bemött när man kom dit i snedtofs, adidasjacka och coola 80-talssneakers. Jag var som en svartklädd på en kentkonsert, en myndig person på Nacht, eller ja, en streettjej på Nine Inch Nails.

Det kan kännas jobbigt att vara en outsider ibland, speciellt när det handlar om åldersgränser. På min alldeles egna födelsedag råkar jag självklar ut för detta. Istället för att få se Vive La Fête, dansa och må bra, kommer jag få titta på ukulelefestivalen och sjunga karaoke på Kickis. Ibland suger allt.

Andra bloggar om: Musik, Ålder, Stil, Nine Inch Nails, Konsert

I Just Can't Get Enough

För första gången i mitt liv vill jag bara döda alla musiker som någonsin förgyllt min dag, täppa till mina öron och fly landet. Jag vill ha något nytt som tar mig med storm. Testar just nu med Oasis. Det går sådär. Däremot Tycker jag Depeche Mode gör ett bra intryck, både som nykända synth-tonåringar och invant gubbrockband. Ibland blir man galen på sin trångsynthet. Den skall fixas inatt. Liksom Harry Potter.

Andra bloggar om: Depeche Mode, Musik, Harry Potter, Hype, Nytt, Oasis