I Lost Control Again

En stor man är död. Upphovsmannen till skivbolaget Factory Records, Joy Divsion, Happy Mondays och den legendariska nattklubben Hacienda i Manchester. Hans namn är Tony Wilson, och utan honom hade vi troligen inte varit där vi är inom dagens "indie". Vi hade aldrig fått vara med om Madchestern, the British Invasion, rödvinsläppar, rave-kultur och kantiga glasögonbågar. Okej, jag överdriver väl, för självklart hänger ju inte allt på endast en person, men ändå, en hel del.
Det känns ju lagom kul att vara 3 dagar sen med en sån här nyhet, men det kan försvaras med att jag planerat inför systers födelsedag och somnade klockan nio igår kväll.

Det finns inte så mycket mer att säga. Tony Wilson, en sån drivande och kreativ person som du var kommer att bli saknad.

Vila i frid.

I Drank Too Much Last Night

Min ofrivilliga ledighet från jobbet kommer resultera i diverse blogginlägg de framtida dagarna. Utanför är det regn och åska. Nej vänta, jag ser en solglimt vid globen.

Igår spelade Nine Inch Nails. Jag var inte där. Anledningen är för att jag inte tycker om Nine Inch Nails särskilt mycket. Dessutom har jag redan sett dem framträdaen gång, från första raden. Det var sommaren 2005, och jag stod endast längst fram för att få se Snoop Dogg som spelade strax efter. Man blev lagom bra bemött när man kom dit i snedtofs, adidasjacka och coola 80-talssneakers. Jag var som en svartklädd på en kentkonsert, en myndig person på Nacht, eller ja, en streettjej på Nine Inch Nails.

Det kan kännas jobbigt att vara en outsider ibland, speciellt när det handlar om åldersgränser. På min alldeles egna födelsedag råkar jag självklar ut för detta. Istället för att få se Vive La Fête, dansa och må bra, kommer jag få titta på ukulelefestivalen och sjunga karaoke på Kickis. Ibland suger allt.

Andra bloggar om: Musik, Ålder, Stil, Nine Inch Nails, Konsert

I Just Can't Get Enough

För första gången i mitt liv vill jag bara döda alla musiker som någonsin förgyllt min dag, täppa till mina öron och fly landet. Jag vill ha något nytt som tar mig med storm. Testar just nu med Oasis. Det går sådär. Däremot Tycker jag Depeche Mode gör ett bra intryck, både som nykända synth-tonåringar och invant gubbrockband. Ibland blir man galen på sin trångsynthet. Den skall fixas inatt. Liksom Harry Potter.

Andra bloggar om: Depeche Mode, Musik, Harry Potter, Hype, Nytt, Oasis

I don't need anyone, but a little love would make things better...

Hemma i Stock-town igen. Ska slå på lite snabbkaffe och ta en sur-cigg på balkongen. Emmaboda missades från min sida, ganska så brutalt eftersom det inte känns så intressant nu när deras indieprofil kommer suddas ut nästa gång. Vi behöver inte ännu en Peace and Love.

Jag känner för att hoppa på en loppa eller något annat som jag kan få ut lite ilska av. Först och främst ska jag göra en töntig liten playlist. GOSH

Andra bloggar om: Emmaboda, Ilska, Män, Sex, Stockholm, Svinighet