Min ofrivilliga ledighet från jobbet kommer resultera i diverse blogginlägg de framtida dagarna. Utanför är det regn och åska. Nej vänta, jag ser en solglimt vid globen.
Igår spelade Nine Inch Nails. Jag var inte där. Anledningen är för att jag inte tycker om Nine Inch Nails särskilt mycket. Dessutom har jag redan sett dem framträdaen gång, från första raden. Det var sommaren 2005, och jag stod endast längst fram för att få se Snoop Dogg som spelade strax efter. Man blev lagom bra bemött när man kom dit i snedtofs, adidasjacka och coola 80-talssneakers. Jag var som en svartklädd på en kentkonsert, en myndig person på Nacht, eller ja, en streettjej på Nine Inch Nails.
Det kan kännas jobbigt att vara en outsider ibland, speciellt när det handlar om åldersgränser. På min alldeles egna födelsedag råkar jag självklar ut för detta. Istället för att få se Vive La Fête, dansa och må bra, kommer jag få titta på ukulelefestivalen och sjunga karaoke på Kickis. Ibland suger allt.
Andra bloggar om: Musik, Ålder, Stil, Nine Inch Nails, Konsert
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar