Iih! Snart händer det igen! Om ungefär exakt en vecka har vi korat vinnaren av min älskade älskade favorit-tävling Eurovision Song Contest. Vanligtvis är jag vara emot att man tävlar i musik, men det är något med eurovision som är så otroligt groteskt och glammigt som man inte kan undvika att bara älska. Många låtar är helt stört dåliga, andra spelar bara på sex, men så finns det guldkorn, de som får en att vilja dansa och skänker en lite lycka, trots att det verkligen inte är någon superkvalitet på låten. Och så är det ju det där med min nationalism som vaknar upp ur sin dvala under ESC-veckan varje år.I år är det verkligen inget undantag. Till skillnad från tidigare år har jag faktiskt gillat The Arks låt ända från början, kanske mycket på grund av det extrema flörtandet med Bowie och 70-talet, och den ack så övertydliga textradsstölden från Quicksand "I'm just a mortal with potential of a superman". Sedan finns det ju även Ukraina som värsta energiknippet, som jag själv tippar på en hög placering. Den enda sorgen i årets tävling är egentligen Storbrittannien där Morrissey hoppade av den nationella tävlingen, och Justin Hawkins blev slagen av fyra barbiedockor i flygvärdinnekläder som sjunger After Sun-underhållning. Fy!
Ps. Det kommer säkerligen att bli en hel del Eurovision-bloggande den kommande vecka, men jag kommer nog fort tillbaka till mina britpop-fasoner efter det! Och jag har en aning om att jag och Morrissey inte är de enda européerna som kommer att sitta klistrade på lördag.
Andra bloggar om: Musik, Eurovison Song Contest, The Ark, Morrissey
1 kommentar:
Herregud..Det är ju sant alltihop
Skicka en kommentar